Vilken härlig kväll!!
Det började med att jag och pinglan jobbade på som vanligt på Hemköp..en vanlig onsdag alltså...
När hennes mobil plötsligt ringde..det var Enrico..
Han ville att vi skulle komma till cafe opera...det är tydligen väldigt bra där på onsdagar...jag är lite töntig som har bott så många år i fjollträsk...och aldrig har varit på cafe opera...nappade självklart till att dra dit, folk och fän har haft delade meningar om det stället..men jag gillade det...kolla själva...
På vänster sida är det ett långbord, där satt vi, och jag kan säga att drinkarna och vin, shoots haglade in, det var pinglans pojkvän som tydligen hade tränat, Han som äger stället så jag betalade ingenting den kvällen..det är bra med att känna dom rätta kontakterna...VIP
Drinkarna var svindyra annars.
Det här är Enrico som spelar i djurgården som vi träffade på cafet...
Han och pinglan lärde känna varandra genom facebook..
Han är från Brasilien.
Så han pratar ju bara engelska...haha jag som är helt värdelös på engelska.
Men det funka..
Hur som hellst var han jätte trevlig och jätte söt, ingen diva...verkligen inte!!!
Så med andra ord..var kvällen helt lyckad...
Så bara så ni vet, lyssna inte på vad människor har för synpunkter på cafet...det var grymt....vackra människor helt enkelt..
kärleken med prins charmig är lite kompliserad...men har en liten teorie...varför jag orkar vänta
Sättet de ser ut när de kliver ur duschen med en handduk slarvigt knuten runt höften. Rufsigt hår när de precis är nyvakna. Sättet de så sexigt tar av sig tröjan. Att de direkt förlorar 75% av sin hjärnkapacitet när vi smeker insidan av deras lår. Att de hur lätt som helst kan få oss på bra humör bara genom att titta på oss med hundögon tills vi börjar le. Den där otroligt sköna känslan när de kysser oss i nacken. Sättet de sätter händerna mot våra höfter och går bakom ossnär vi ska gå igenom ett rum fullt med folk. Det där gulliga, frustrerade ansiktsuttrycket de får när de försöker få av bh:n utan att lyckas. Hur de erbjuder oss att låna deras jackor - trots att de bara har en T-shirt under och det är svinkallt. Att de ser ut som små barn när de sover, trots att de är hur tuffa som helst när de vaknar.
Sättet de ser ut när de kliver ur duschen med en handduk slarvigt knuten runt höften. Rufsigt hår när de precis är nyvakna. Sättet de så sexigt tar av sig tröjan. Att de direkt förlorar 75% av sin hjärnkapacitet när vi smeker insidan av deras lår. Att de hur lätt som helst kan få oss på bra humör bara genom att titta på oss med hundögon tills vi börjar le. Den där otroligt sköna känslan när de kysser oss i nacken. Sättet de sätter händerna mot våra höfter och går bakom ossnär vi ska gå igenom ett rum fullt med folk. Det där gulliga, frustrerade ansiktsuttrycket de får när de försöker få av bh:n utan att lyckas. Hur de erbjuder oss att låna deras jackor - trots att de bara har en T-shirt under och det är svinkallt. Att de ser ut som små barn när de sover, trots att de är hur tuffa som helst när de vaknar.
Men det känns ändå som att saknaden är jobbigast....och är det värt att vänta på någon, som kanske inte känner som jag.
